Idag ringde jag min mor. Hon lät förvånansvärt pigg. Jag kände igen rösten med en gång. Hon lät som hon gjorde kanske bara några år innan hon dog. Hon har varit död i fjorton år nu. Mycket har hänt sedan dess. Jag vet, jag provade och ringde henne för några år sedan, men då kom jag till en annan tid i hennes liv. Hon lät som att hon då var i tjugoårsåldern. Hon var ung och utan barn och hon visste naturligtvis inte vem jag var eller vad som komma skulle; i hennes liv eller i mitt liv. Så vi la på utan att gå in på några detaljer. Men telefonnumret stämde, hur nu det hänger ihop. Samma nummer slog jag nu och hon svarade obesvärat, som hon alltid gjort. Tyvärr vågade jag ej ge mej tillkänna denna gång heller. Fegheten och obeslutsamheten tog överhanden. Jag beklagade att jag ringt fel och la på. Jag hörde hur hon fnissade till lite grann precis innan samtalet slutade. Som hon brukade göra. Vi hade i alla fall en kort stunds kontakt. Inte så konstigt, inte så märkligt. Märkligare saker finns, existerar, förekommer. Och jag var glad, kände mej lycklig för att det trots allt fanns en öppen kanal mellan oss. Inget konstigt. Samma gamla nummer som när jag var liten. Det hängde med ända tills hon dog. Och tydligen funkar det fortfarande. Kanske på ett nytt sätt, lite annorlunda, men samtidigt detsamma.
Ur Tånageln, Firework Edition, 2012
Kultivera och Litteraturcentrum Kvu i samarbete med Tranås Stadsbibliotek, HitzFM, Studieförbundet Vuxenskolan Tranås och Tranås Tidning.
#TranåsTidning #VeckansDikt #Tranås #Kultivera #Kultur #poesi #dikt #hitzfm #litteraturcentrumkvu #tranåsstadsbibliotek #MerPoesiÅtFolket
Du kan se andra veckans dikt på: https://www.litteraturcentrum.nu/veckans-dikt
Comentarios