Kulturarv

Att Kultivera är en förening som sysslar med kultur är ingen hemlighet och att festivalen at the Fringe är föreningens flaggskepp är numera allmänt känt. Trots det kunde jag själv ibland undra vad de egentligen arbetade med på Kultivera. Jag själv började jobba där våren ‘18 och fick året efter anställning och har givetvis fått en större inblick vad som sker bakom kulisserna, men kan fortfarande bli lite ställd när jag får frågan: -Jaha, du är på Kultivera nu. Vad pysslar ni med för nåt, då?

Jag rabblar upp standardsvaren om the Fringe, pilsnerpoesikvällarna, att vi tar hit poeter och samtidskonstnärer på residens (och så får man försöka förklara vad residens är), och säger något om att det är mycket pappersarbete, blanketter och ansökningar hit och dit, men om jag försöker gå lite djupare så skulle svaret bli: Vi försöker förvalta ett kulturarv. Att med kulturens hjälp också visa upp staden Tranås.

Kultur betyder ju många olika saker som bland annat bearbetning, bildning, odling men också livsmönster som exempelvis språk, värderingar och konst. Olika samhällen och civilisationer har och är skiftande kulturer med sina respektive normer och levnadssätt. Vi på Kultivera försöker förhålla oss till detta i vårt arbete. Förutom våra egna arrangemang gör vi det genom konstnärerna som vi engagerar. De kommer hit från hela världen för att arbeta med sina projekt, där mycket av arbetet handlar om att låta sig inspireras av miljön, men också att involvera den lokala befolkningen. Man kanske kan säga att vi tar den ‘stora’ världen till ‘lilla’ Tranås.

Vi arbetar med kultur som inte bara ser framåt utan även rör sig bakåt i tiden. Det handlar inte om någon sentimental tidsresa i nostalgins tecken eller någon slags kulturell variant av arkeologisk utgrävning. Det handlar om att hålla historien vid liv, att inte låta den tyna bort i glömska. Att inte bara presentera vad Tranås har att visa upp nu, utan även presentera vad Tranås en gång hade att visa upp.

Det görs på flera olika sätt: genom diverse stadsvandringar där olika platser av kulturhistoriskt intresse visas upp för allmänheten. Nya och gamla författare från trakten presenteras i flera böcker i serien Författare i Sommenbygd. Unga författare har fått jobba med ett projekt kallat Platsens författare, kopplat till en klassisk författare med anknytning till Tranås: Fritiof Nilsson Piraten.

Konstnärer från hela världen har kommit hit, och fortsätter att komma, för att jobba med projekt som på något sätt har med Tranås och dess historia att göra. Ett exempel är Bildhuggarverkstaden, en plats som få Tranåsbor känner till. En undanskymd och sedan länge igenbommad arbetsplats på en innergård som även var något av ett centrum för dåtidens kulturutövare. En liten plats som på sätt och vis blev en samlingspunkt för stadens konstnärer och intellektuella.

Ett annat är Letters, ett projekt som handlar om kommunikationen som pågick mellan lokala punkare och likasinnade runt om i världen i form av brevväxling innan den digitala världen slog igenom. Breven ska arkiveras och konstnärer ska använda materialet som utgångspunkt till sina egna konstprojekt.

Legacy; ett projekt där konstnärer ska utforska språkets betydelse vad gäller arv och kultur, där även tvåspråkigheten ska behandlas och konstnärerna samarbeta med SFI i Tranås. Konstnärerna kommer utforska Tranås och skapa konstverk i offentlig miljö eller också verk som är interaktiva och som kommenterar begreppen tvåspråkighet eller integration.

Dessa projekt och många andra har slutförts, är pågående eller kommer att påbörjas. En del av projekten handlar om det som händer idag, men minst lika många avhandlar det som hände förr. Det innebär mycket grävande i arkiven, att slå i historieböcker och prata med människor väl bevandrade i lokalhistoria. Det handlar om att ta fram, belysa, presentera och arkivera materialet. Att binda samman dåtid med nutid och visa att det som händer idag inte sker av en slump, att vi inte lever i ett vakuum. Kort sagt: att bevara arvet.

Kultiveras medarbetare har också varit runt på diverse loppmarknader i staden och inhandlat tavlor och illustrationer av lokala konstnärer i syfte att bevara men även arkivera och dokumentera konst med anknytning till Tranås.

Det har även getts ut fyra böcker under Kultiveras namn: Skogspoesi, en samling dikter skrivna av elever från Kulltorpsskolan, Gnosjö, årskurs 5-6. Boken gjordes i samarbete med Young Writers Lab och Gnosjö bibliotek.The unfinished book: en samling noveller skrivna av elever från Holavedsgymnasiet, Tranås. Gjord i samarbete med Young Writers Lab. Waterghost: Waterghost är en improvisationsmetod, utarbetad av Jamie Sturrock, för att utveckla kreativitet och konstnärskap. Detta är en metodbok med studiecirkelmaterial i samarbete med Region Jönköpings län. Moheb Soliman: Swedish rock record. En diktsamling utgiven i CD-format.

Föreningen Kultivera har sakta men säkert skapat sig ett namn, inte bara i Sverige utan även utomlands. Kultivera har varit med och startat upp Young Writers Lab, ett projekt som vill utveckla studenters kreativa skrivande, och har ett nära samarbete med föreningar som Write4Word, Jönköpings Poesifestival, Smålitt, Nya Småland och kontaktnätet utvidgas hela tiden. Fler och fler hör talas om den aktiva kulturföreningen i norra Småland och konstnärer söker sig hit, arbetar och låter sig inspireras av den kreativa miljön. Många av dem har återkommit till Tranås och några har varit här ett flertal gånger och det har skapat en familjär stämning. Man lär känna människor, man knyter kontakter, utbyter tankar och idéer, umgås och får nya vänner.

En av alla dessa konstnärer som vistades här flera gånger var poeten Anthony Jones från Wales. Han deltog i det första litteraturresidenset 2014 och var indirekt anledningen till att Pilsnerpoesi startade. då det från början var inspirerat av Anthonys projekt hemma i Wales: Poems and pints. Tyvärr gick Anthony bort alldeles för tidigt men hans ande svävar fortfarande kvar över oss här på Kultivera,om inte annat i formen av hans ‘teapot’.

Stipendium i Fritiof Nilsson Piratens minne 2019

2019 var det andra året som det delades ut två författarstipendium i Fritiof Nilsson Piratens minne i Tranås. Ett projekt som kallas Platsens författare, där två ungdomar får möjligheten att sommarjobba som författare och samtidigt chansen att förkovra sig i skrivandet. Projektet syftar också till att göra Piraten och hans verk tillgängliga för yngre författare och låta dessa reagera på hans verk. I år hette stipendiaterna Hedda Ragnarsson Eriksson och Iza Knutsson. Under tre veckor med start den 24 juni arbetade de som författare på heltid, under ledning av poeten Jonas Ellerström.

Innan projektet drog igång fick jag en liten pratstund med dem. De båda uttryckte en förtjusning över att få syssla med något som de båda gillar och dessutom få betalt för det. -Det är lite svårt att förklara för folk att vi ska sommarjobba som författare, säger båda med en mun och skrattar samtidigt. Båda studerar på det estetiska programmet vid Holavedsgymnasiet i Tranås, Hedda på den musikinriktade linjen och Iza dans- och teater. När jag frågar hur de fick reda på stipendiet, säger de att lärarna hade tipsat dem att söka.

Överhuvudtaget är miljön på skolan väldigt bra vad gäller kultur, menar de. -Lärarna är hela tiden på oss när det gäller någonting de gillar och som de tycker vi borde kolla upp. Sen kan det gälla TV, film, böcker, utställningar eller något annat. Vi blir pushade, men på ett positivt sätt. Våra lärare och mentorer på skolan är väldigt uppmuntrande.

De båda skiljer sig åt vad gäller sättet att närma sig skrivandet genom åren.

-Jag har alltid skrivit, säger Hedda. När jag var mindre skrev jag pjäser och satte upp dem för föräldrar och andra.

-Jag började skriva ganska nyligen, säger Iza. Det var när Mel Perry, en poet från Wales, började arbeta med oss i teatergruppen som jag blev inspirerad att börja skriva.

Förutom chansen att under sommaren få jobba som författare och därigenom möjligheten att kunna utveckla sitt skrivande, skiljer sig de framtida ambitionerna och drömmarna något.

-Jag skulle vilja bli låtskrivare, säger Hedda. -Det skulle vara kul att ge ut en bokserie, säger Iza. Gällande projektet såg de fram emot det med förväntan. -Det kommer bli spännande och vi lär få nya impulser då vi antagligen kommer att se många författare uppträda och kanske också träffa dem i samband med at the Fringe-festivalen som går samtidigt.

När jag frågar om deras relation till Piraten börjar de småskratta lite generat. -Jag visste inte vem det var, säger Hedda. Iza håller med och tillägger: -Det var ju lite före vår tid. Eftersom projektet är så pass fritt har de inte riktigt bestämt sig hur de ska närma sig det hela. Iza säger att det kanske blir poesi eller prosa eller en novell. Hedda nämner också novell men är också inne på flera små, kortare historier.

Avslutningsvis menar de att det förstås är kul att bli läst men också viktigt att bli förstådd, och att läsaren kan känna igen sig i det de skriver. Helt enkelt att försöka skriva så deras ord blir allmängiltiga. -Det känns inte lönt att skriva om ingen läser det, säger Hedda. Iza håller med: -Man vill ju känna sig hörd.

• Frank Bergsten

Eric Hermelin hyllades i ord och persisk ton

Kultivera hade med Svenska Akademiens stöd lockat en rad spännande kulturpersoner till Badhotellet i Tranås för att hylla Eric Hermelin. Under eftermiddagen fick ett 50-tal församlade njuta av flera olika perspektiv på baronen från Gripenbergs slott, hans spännande liv, översättningar och författarskap.

Eric Hermelin var en naturligt språkbegåvad person med en djup religiositet som dock var besvärlig för sin omgivning då hans alkoholism ställde till det. Författaren och förlagsmannen Jonas Ellerström som även varit aktuell i SVT:s Kulturfrågan Kontrapunkt fungerade som presentatör under dagen och inledde med en presentation av personen Eric Hermelin. Han arbetar för tillfället med en biografi över Eric Hermelin som växte upp på Gripenbergs slott. Hans alkoholproblem gjorde att släkten skickade honom utomlands. Via USA och England tog Eric värvning i respektive armé och vistades i Indien, Australien, Tasmanien och Västindien. Han avskedades efter stölder och förseelser och satt i perioder i fängelse, var en period på alkoholistbehandling i Tyskland innan han återkom till Sverige och familjen placerade honom på mentalsjukhuset St Lars i Lund. Här kom han att tillbringa sitt resterande liv och det var här han gjorde sin livsgärning som översättare av persisk, sufisk poesi.

En sentida släkting, museiintendenten Susanna Lovén, visade fynd som gjorts i familjearkiven. En berättelse i magisk realistisk anda från USA om änglar, djävlar och demoner i den amerikanska södern har nu med Ellerströms hjälp kommit i tryck. Boken visades och såldes för första gången under symposiet på Badhotellet i Tranås. Susanna Lovén visade även upp ett annat fynd – en tavla som Eric Hermelin skickade som bröllopsgåva till hennes släkting Marie Lovén. De delade en djup religiositet och Hermelins översättningar beskrevs som ett försök att sprida en synkretistisk livssyn som han hämtat framförallt från Gamla testamentet i Bibeln och de gamla sufiska poeterna som han översatte från persiskan.

Simon Sorgenfrei är religionshistoriker vid Södertörns högskola och har forskat i sufisk religion i olika delar av världen och har därigenom mött Eric Hermelins översättningar av de sufiska poeterna. Han målade upp en både historisk, idéhistorisk och religionshistorisk bild av Hermelins samtid. Både Ellerström och Sorgenfrei betonade att Erich Hermelin förmodligen kunde känna igen sig i de livsglada sufiska poeterna. Han brottades med en slags dubbelnatur – den nyktre språkvetaren och det alkoholiserade svarta fåret i den Hermelinska släkten. En av de första översättningarna var ironiskt nog nykterhetstexter åt brodern Joseph Hermelin som var en i tiden känd nykterhetsivrare.

Akademiledamoten och poeten Jila Mossaed läste de sufiska poeterna på persiska och berättade om sitt och alla iraniers passionerade förhållande till de sufiska poeterna. Hon betonade det rytmiska och musikaliska i dikterna som tyvärr gick om intet i översättningarna till svenska. Hon fick hjälp av den fantastiske musikern Päyam Tabatabayi som på klassiska stränginstrument och trumma ackompanjerade Jilas uppläsningar. Hon läste även egna dikter på svenska och persiska. Päyam Tabatabayi spelade och sjöng även utan recitation och förflyttade på detta sätt Piratens matsal till det medeltida persiska riket där den rika persiska litteraturen skapades. Melankoliska visor blandades med ekvilibristiska vandringar över de vackra stränginstrumenten. Kopplingen till västerländsk hårdrock var påfallande men med en starkt innerlig ton.

Symposiet avslutades med den 95 årige författaren Carl-Göran Ekerwald som kåserade kring sitt möte med Eric Hermelins översättningar av den orientaliska poesin. Mycket levande berättade han om hur han i sin ungdom i Östersund umgicks han med en son till en konservhandlare. Fadern fastnade alltför starkt för konjak och kunde inte längre sköta sitt yrke. Hustrun sökte då hjälp hos en präst som ordinerade sufisk poesi som han beskrev som en ännu starkare drog. Läsningen av Eric Hermelins översättningar fick konservhandlaren på fötter och intresset väcktes på detta sätt även hos Ekerwald. Han har sedan ständigt återkommit till Eric Hermelins översättningar. Dagen avslutades med mer poesiuppläsning och musik på Strandbaren i Tranås.